Ok, nu är det dags att sätta punkt för denna säsongen med skidåkning (dvs om jag inte får ett “sista-minuten-ryck” och jagar snön på ngn alptopp, innan den hinner smälta bort).

Sent i går natt kom vi till Stockholm med “Åretåget” som kan vara det mest oglamorösa som rulla på Sveriges järnvägar, efter fyra fantastiska dagar på Copperhill i Åre.

Det märktes ordentligt på personalen överallt i Åre att de var trötta. Trötta på att ge service och trötta på turism (även om de flesta är sönderfestade säsongare i april). Min laktosfira latte blev en med vanlig mjölk x antal gånger. Hur som glänste personalen i receptionen på Copperhill.

Det är också sjukt underhållande eller snarare, ett komiskt fenomen, att samtliga bemöter en skidåkare talandes skånska med skeptism.

Stockholm har bäddats in i ljumma vårvindar idag och på väg hem från min måndagsklass gick jag över barnhusbron till Kungsholmen. Det fullkomligt myllrade av löpare längs vattnet. Gissa om det ryckte i min löpartarm som fått hålla isg på ett löpband i helgen.