Det här med att ha ont är inte riktigt min grej. Framförallt så känns det så himla onödigt eftersom det inte är självförvållat. Jag gråter krokodiltårar och tröstar mig med att det snart (hoppas jag), väldigt snart är bra.
Jag har fått byta bort alla mina klasser denna veckan. Jag har testat att springa men det kändes som om jag skulle gå sönder. Jag har vilat och vilat och kroppen läker – hoppas jag. Jag har haft tankar på att gå och “rehabba” mjukt – men det har inte känts ok.
Jag har lyssnat på kroppen – lytt den. Sovit som en stock. Smärtan har sköljt igenom lite då och då men jag känner mig äntligen på väg till att kunna träna. Victor förbarmade sig idag och gav mig massage för att få igång blodcirkulation i de skadade vävnaderna.
I morgon hoppas jag på att vakna s t a r k a r e.
Springer du också i morgon Jessica? Stor peppkram till dig i så fall. Ja annars också såklart :)
Heja!
Klart du kommer! Det pågår massa magiskt stärkande i din kropp medan du vilar men trist med det onda!
Hoppas att du har sovit gått och slipper ha ont!!! Kram!
Stackare, hoppas du blir bättre snart! Jag hoppas det ordnade sig med klasserna, jag hade tyvärr själv inte möjlighet att rycka in.
Oh, vad jag känner igen mig. Ofrivilligt skadad just nu samt helt sjukt galet trött som in i märgen…tänker att “jahapp, nu har jag ju vilat 2 dar, kom igen nu”…men det hjälper inte, man ska tydligen vila mycket längre. Och då blir min kropp så ledsen! :(
Men värre saker har folk varit med om och det är säkert nyttigt att vända på livet ibland
Hoppas att det går över snart. Det måste ha varit något som har blivit galet – jag har aldrig hört talas om en sådan kraftig reaktion. Vilken sabla otur du har haft!
Smärta är en subjektiv känsla (fick jag lära mig när jag låg inlagd på smärtkliniken) så gråt hur många krokodiltårar du vill. :)
Tack alla för er pepp. Massa kramar till er!