Vi är ganska duktiga på att säga saker som låter fint och där det uppfattas som om vi accepterar det mesta. Och det borde vara det självklara, att acceptera att allas olikheter är mer normalt än den likformade kroppen.

Därför fascinerar det mig att vi trots den vetskapen och insikten ibland ändå vill gå in och ändra en fullt fungerande kropp som kanske är världsbäst på det den gör. Den kanske till och med är världselit, utan någon smärtbild. Kanske snarare en kropp som i sin fulla styrka fungerar världsbäst och det trots att den kanske inte har lika långa ben eller går i ett rörelsemönster som vi tycker är det perfekta.

Vi kanske börjar justera och förändra det vi inte visuellt tycker stämmer och med det riskerar människan att tappa den funktion och kraft som gör hen komplett för den idrott som hen utövar. Allt för att vi tycker att individens kroppsrörelsemönster inte passar i mallen.

En kropp som cyklar mycket blir så klart formad av det. Detsamma gäller en kropp som springer mycket då den gör det bästa för att klara av att springa på för sitt sätt optimala sätt.

Jag älskar tanken på att vara balanserad. Det är en fantastiskt sak att vara vig, explosiv, uthållig, urstark, lätt för att vara snabb och tung nog att vara orubblig. Ja, ni fattar! Den där omöjliga ekvationen. Men jag är också realist. I det fall jag ska bli bra eller kanske rentav bäst på en sak så kanske jag får ge vika åt en annan. Annars blir det en kompromiss någonstans- och det mesta ser kanske bra ut när jag utövar det, men jag blir troligen aldrig så bra som jag hade kunnat bli om jag låtit kroppen få stärkas i de egenskaper som är optimala för min valda sport/disciplin.

När man passerar sorlet i omklädningsrummet mitt i prime time. Eller när man råkar sitta lagom till för att omöjligt kunna undvika att tjuvlyssna på en diskussion som pågår vid bordet sidan om så kan jag fascinerat fastna vid att så många köper den perfekta mallen. Att den likformade, balanserade kroppen har blivit något vi alla vill in i. Och oavsett om vi kanske inte passar för den så strävar vi ändå efter perfekta linjer.

Det är som en dålig löpsedel om vikthets, lika ohälsosam. Gör kroppen stark där den är. Hjälp den att med rätt förutsättningar utvecklas att hantera din vardag, din sport, stark och hållbar. So what om den är lite sned här och var – shit happens and life happens och det finns ingen som är picture perfect, jag lovar, även om det ibland ser ut så.

 

1 Comment

  1. Amira 1 februari, 2017at00:06

    Intressant och tänkvärd i en tid där arbete med utåt ansedda obalanser är i trendfokus. Köper rakt av rimligheten i att kanske inte kunna bli världsbäst på (1) en sak om man strävar efter att bli lika bra i allt? Kroppen är ett fascinerande smart system! Grymt inlägg???❤

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *