Resan mot SM

Jag sitter i bilen på väg tilbaka till Stockholm. De senaste dagarna har varit en känslomässig berg-  och dalbana och jag är ytterst tacksam att jag har en sådan fantastiskt stöttande omgivning. Jag är i många läge, eller i princip alltid stabil som en fura, men de senaste dagarna har jag svajat ordentligt.

Jag hade i måndags aldrig någonsin suttit på en tempohoj. Jag var anmäld till SM i tempo för att knipa lagguldet tillsammans med sjukt starka och fantastiska Malin Rydlund och Kajsa Karlsson. Vi kör stolt alla tre för Åhus CK peppade av Mats Höllgren.

Så här i efterhand är mina lärdomar så många, att allt bara kan gå så sjukt mycket bättre nästa gång, men någonstans så måste jag kanske ändå bara säga “I did it”.

Det  började med att jag var med på Gran Canaria och cyklade med killarna och sponsorerna till Team Unaas Pwrd by Bliiz. Eller mer hängde på. Ovan vid racer och sjukt orutinerad fick mina ben och panben slita på de magiska vägarna på ön. Någonstans där på ön efter en lång raksträcka och bra tryck i benen kom frågan och jag, högst ovetande om vad  jag sa ja till och smått paff,  sa “ja men visst”. Jag kör SM.

Min träning under vintern har varit riktad mot mtb och att få det till att gå ihop med alla klasser och uppdrag. Ett vackert och lite svårlagt pussel. Att köra klasser är inte alltid idealiskt om man vill satsa på en sport. Ju närmare vi kom SM desto mer stressad blev jag över att jag inte hade rullat en meter i tempobåge eller hade de förberedelser som behövs och förväntas.

Jag hade en mindre meltdown och undrade mer eller mindre om jag egentligen var galen. Eller konstaterade att jag i alla fall nog är lite knäpp. Vem fasiken säger ja till att kör SM utan att någonsin gjort ett tempolopp eller ens tävlat landsväg, ännu mindre aldrig ha suttit på en tempocykel?

Sedan kom den. Två dagar innan start hoppade jag upp den första gången. Innan dess hade jag och Jaime bestämt att kommer jag inte upp på sadeln veckan innan SM så skulle jag hoppa av.

Jag har haft helt otrolig support och backning av Norvelo och av Jaime. Cykeln sattes ihop och Jan ställde in den på mm. Jag testrullade och höll på att smälla av – det är liksom inte i närheten av att köra racer. Jag var sååå extremt nära att säga att näe, jag fixar inte detta. Jag behöver få mer tid på cykeln. Men visste att för att kunna hjälpa Åhus upp på pallen i lag behövdes jag. Utan mig hade de varit 2 och det behövs 3. Så jag bestämde mig, och när jag bestämt mig för något, då finns inget annat.

Detta var alltså dagen innan start.

Jag flög ner medan killarna körde ned med cyklar och alla grejor. Landade efter att alla restauranger stängt och fick köpa två korvar ut ur luckan på Statoil. Katastrofal uppladdningsmat.

På morgonen var jag sammanbiten men efter att ha åkt banan med bil och sedan rullat halva blev jag lugn.

Vi konstaterade dock att jag satt alldeles för högt med styret men att det inte  var så mycket att göra åt det. Att ligga i bågen i svängar och utför var något jag inte behärskade. De slog mig också att “hur fan startar man”?

Samtidigt som jag började värma upp började det regna och blåsa upp. Regn alltså.

Jag pratade med killarna som räknade ned inför start och vi kom nästan av oss med att räkna ned tiden. Susade ner för rampen och drog iväg. Efter drygt några kilometer började en 3 km lång stigning uppför Söderåsen. Jag som är vassast i backar, brände mig totalt. Jävla skit. Jag fattade att jag hade boomat direkt, skrek ut en ramsa och bet i hop. Sedan var det ett mantra i huvudet. Kör för fan Jessica, ryck upp dig. Jag hörde att Jaime skrek på mig i följebilen bakom men hade inte en susning om vad. Hade jag hört honom hade jag kanske fått det lite mindre smärtsamt. Jag älskar att tugga på tunga växlar och det var det jag gjorde. Sjukt för låg kadens (lärdom 711).

Rädslan för att ligga i bågen och köra nerför och ta svängar var som bortblåst.

Fram till vändpunkten på 2 mil började jag komma ikapp tjejen framför och piggnade till, samtidigt vaknade kroppen och sen gick det bättre Och jag körde om henne.

Min prestation är inte tidsmässigt alls i närheten av att var bra men tillsammans med de andra tjejerna tog vi Guld i lag. Och faktiskt, jag behövdes ju för att göra det. Jag kom inte sist och blev inte uppåkt och med extremt många missar och lärdomar och sjuk orutin borde jag för en gångs skull ändå vara nöjd över att jag vågade och faktiskt fick ett SM Guld. Med lite träning kan det bara bli bättre.

Tusen tack för alla gratulationer och tack Malin, Kajsa och Mats för chansen. Tack som fasiken Jan och Jaime för support och tålamod.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

21 Comments

  1. Helena Enqvist 20 juni, 2013at10:35

    Förstår du hur grym du är, hur otroligt modigt det är! Fullständigt galet underbart att bara köra! Jag är imponerad av din beslutsamhet och hur du tog dig an ditt första tempolopp. Det är ju på det här sättet det ska vara, att våga utan att tänka för mycket, göra det för att det är roligt och våga ta plats!
    Du inspirerar massor, jag själv blir mer och mer sugen att våga ta steget och tävla på landsvägen, där jag faktiskt tillbringat mesta av min tid under åren.
    Det behövs fler tävlande tjejer och fler som gör dte för att det är roligt.

    Stort grattis till sm-guldet och jag tror att du kommer att vara vass i framtiden, tävla handlar ju mycket om att lära sig, få erfarenhet.

    Shit Jessica, tuffa brud!

  2. Helena Enqvist 20 juni, 2013at10:42

    Förstår du hur grym du är? Vilken grej du har gjort, lite galet men underbart härligt. Du är riktigt modig och tuff. Det är så härligt att få läsa det ovan, du bestämmer dig, tar plats och kör och gör det hur bra som helst. Man ska ju våga ta chansen när den kommer och jag tror att fler borde göra som du. Fler tjejer som vågar upp på banan och tävla med glädje.
    Rutinen kommer, tävling handlar ju om att lära sig och få erfarenheter och du kommer att bli vass, tro mig:-)

    Du inspirerar mig i massor. Jag blir allt mer sugen att våga mig på att även tävla på landsvägen, det är ju trots allt där jag har tillbringat mest tid under åren.

    Och du, stort grattis till sm-guldet, shit allstå va du är tuff!

  3. pilla 20 juni, 2013at11:32

    Grymt cyklat av dig och laget. Så jäkla bra!!!

  4. My Next Workout 20 juni, 2013at12:57

    Nice!

    Spännande att få följa med på din resa, ös på och lycka till framöver!

  5. Helena 20 juni, 2013at13:25

    Det är helt sjukt bra gjort Jessica, jag är så grymt imponerad!!!

  6. Helena Enqvist 20 juni, 2013at13:36

    Förstår du hur grym du är kvinna?? Helt underbart galen :-) Tycker du är modig som bara kör, vågar ta plats och gör det hur bra som helst.
    Erfarenheterna kommer ju mer man tävlar!
    Du ger massor av inspiriation och visar att man ska våga, fram för mer tjejer på tävlingar!
    Jag blir allt mer sugen att själv våga prova tävlingsvingarna även på landsvägen, trots allt där jag spenderat mest av min tid under åren. Så varför inte?

    Och du, stort grattis till SM-guldet! Grymma grymma du :-)

  7. Helena Enqvist 20 juni, 2013at13:39

    Förstår du hur grym du är?? Härligt galet underbar :-) Vilken grej du gjort, modigt att bara köra, gå in och ta plats.
    Erfarenheten kommer ju allt eftersom. du kommer att bli vass!

    Du inspirerar i massor! Jag blir lite sugen, våga, även på landsvägen där jag mest har hållit till.

    Och du, ett stort grattis till SM-Guldet grymma grymma du!

  8. Rosanna 20 juni, 2013at13:45

    Alltså grymt!!!! Bra jobbat!!!

  9. Åsa 20 juni, 2013at17:55

    Alltså finns det något du inte kan!! Du är så grym så det finns inte!!! Stort grattis till guldet och din fantastiska prestation!!!
    /massa kramar

  10. Karin Tri - triathlon 20 juni, 2013at19:50

    Grattis Jessica! Bra jobbat, och härligt att du är modig! Tänk vilka bra erfarenheter du fått med dig nu som du skulle missat om du inte försökt. Grymt bra! Kram

  11. Malin 21 juni, 2013at20:04

    Wohej! Ett några dagar sent grattis härifrån, så galet coolt och imponerande av dig att bara satsa och köra trots den lite ovanliga uppladdningen! HEJA vad GRYM du är!!

  12. Frida 21 juni, 2013at20:34

    Vad cool du är! Du verkar vara en så häftig människa, en sådan som sprider inspiration och leenden. För fyra år sedan var jag med i en trafikolycka och har opererats ett antal gånger sedan dess. För några veckor sedan gjorde jag den 29:e men någoting gick snett och jag fick veta att jag kanske aldrig mer kommer kunna cykla. Men, jag tänker att det visst kommer gå! När jag skadade mig sa läkarna att jag skulle bli rullstolsburen, de hade fel den gången och jag tänker motbevisa dem den här gången med. Det är planen i alla fall! När jag kan cykla ska jag försöka ta mig till Stockholm eller till ett event så jag kan köra en klass för dig, det är ett av mina mål just nu. Jag tycker du verkar vara så härlig! Stort grattis till din medalj, sjukt bra jobbat!

  13. madelaine 22 juni, 2013at09:20

    wow, vad coolt, vad modigt, läckert och vad briliant! Dessutom har du en jäkligt läcker frilla ;)

  14. Sara 22 juni, 2013at19:19

    Så fantastiskt!! STORT, STORT GRATTIS!!

  15. Pingback:JimBerg.se – SM – Fuck Jante!

  16. Suz 24 juni, 2013at21:11

    Så snygg i håret!!

  17. Användarens profilbild jessica 25 juni, 2013at09:30

    Frida – du är fantastisk! Åh vad jag blir rörd av din historia!
    Helena – du ÄR grym.

    Alla andra – magiskt många miljoner tack för ert stöd, det var en resa som var extremt upp och ner.

  18. Elna 26 juni, 2013at14:38

    Du är cool! Grattis!!!

  19. Pingback:Blogger boot camp 2014 – jessica claren

  20. Sofia 4 januari, 2018at22:47

    Lyssnade på Husky och var tvungen att läsa detta inlägg. Jag är galet imponerad, minst sagt. Vilken inspiration du är! Ingenting är omöjligt.

  21. Användarens profilbild jessica 4 januari, 2018at23:22

    Blev lycklig in i själen! Tack för at du lyssnade och tack för att du tog dig tid och kommentera! Glad jag kunde inspirera! KRAM J

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *