Utan prestationskrav

Jag har sedan jag slutade med att tävla i löpning haft ordentligt svårt för att springa i grupp utan att känna prestationskrav. Det tog år innan jag snörde på mig löparskorna efter det att jag lagt dem på hyllan och det tog ett tag att faktiskt inse att jag hittat en avslappnad, kravlös och kärleksfull inställning till löpningen igen.

Numera är jag beroende av löpningen, igen. Jag kan längta och sakna den, igen. Aldrig är mina tankar så klara, aldrig tar jag så bra beslut som när jag springer. 9 / 10 av mina cykelklasser föds när jag springer med musik pulserandes i hörlurarna.

Av allt det jag nämnt ovan sitter jag nu ganska lycklig över att jag (med en typ öm och bruten eller obruten tå) kunde springa sådär löjligt kravlöst i grupp, med värdens bästa Åsa (med trasig baksida), idag. I ledning av Anders Szalkai var vi ett gäng som drillades runt på stadion och fick tips om löpteknik.

Jag är sugen på mera sådant och jag tror jag kan ha en pakt att få in en löpträning i veckan med Åsa… är du på Sara? Är det någon mer som vill haka på?

 

3 Comments

  1. emilforss.se 3 maj, 2011at22:23

    Jag är på! När vi ses i Torekov :)

  2. Användarens profilbild jessica 3 maj, 2011at22:24

    Hurra! <3

  3. Pingback:Löpargjädje! « Åsas Träning

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *