Överallt just nu så lovordas och hyllas WorkOut Åre och jag delar alla varma ord om ett av de mest unika, genuina och varma event som finns. Jag har svårt att sätta ord på känslan och hitta rätt beskrivning av vad Thomas, Marianne och Therese skapar uppe i Åre by sista helgen i maj.

Jag är tacksam och varm i själen över att få ta del av den helgen varje år, och så uppfylld av känslor över alla ni som var där och tillsammans skapar något oförglömligt. Mina underbara prestigelösa kollegor som skapar gåshud hela vägen ned till lilltån. Jag älskar er. Alla. Tack tack för allt.

Inramningen med Åre och den dramatiska och fantastiska naturen runt knuten gör också att allt det där ovan är på alla sätt så fantastiskt att man vill nypa sig själv i armen, gång på gång.

Det börjar med att många av oss som ska presentera strålar samman på flygplatsen och blir sedan upphämtade i Östersund och körda till Åre. Känslan som brukar landa i magen då är att vi är som en stor familj som äntligen får återses efter att ha varit isär ett tag. Väl framme i Åre är det kramar med arrangörerna och de som ansluter från annat håll. Och sedan kommer den, den första stora utandningen som lindar sig som bomull runt själen – när vi kommer in i våra rum och öppnar balkongdörren ut mot åresjön. Det är så vackert, rogivande och mäktigt att det inte går att inte bli tagen. Den känslan och värmen från alla som är på plats genomsyrar hela helgen.

Jag fick in cykling på egen hand med korta ben och samma sensationella inramning. Mer om de rundorna sen. Jag har också utlovat klassbeskrivningar till mina två klasser – de kommer i ett separat inlägg.

Nu är jag tacksam och lite tom. Det finns en längtan tillbaka till gemenskapen.